Lördagskväll på landet

Livet leker levande, kör ut dynga vilket funkade bra första lasset som lastades med skopan dock funkar det dåligt att lasta med skopan så vi byter till dynggripen . . . Har dock satt på snabbkoppling på den så bara byta o låna från balgripen, skulle såklart köpt en snabbkoppling tidigare men nu är det så här och det funkar perfekt få på nästa lass☀️
Så iväg ut på åkern igen sprätta ut och kommer bara en kort bit då det blir stopp i maskinen på grund av för snabb matning. . .
Åker hem hämtar så en manuell dynggrep, när vi så kommer fram till åkern börjar traktorn pyra under instrument panelen, hinner bryta strömmen och kan efter en stund andas ut att det lugnade ner sig ☀️
Går en sväng kollar in bikuporna där bina ser ut må bra, solen skiner, fåglarna sjunger, vinden smeker huden, sitter på dyngspridaren med bägge fötterna i dyngan. . . Magiskt få dessa stunder i livet som är omöjliga att planera, det gäller bara att vara tacksam för allt som är bra och även detta kommer med tiden suddas ut i minnena


Härligt leva livet levande med mänskliga känslor… vi väljer hur vi möter motgångar. . . Vi blir mycket lyckligare om vi möter dessa med ett glatt humör, nu fixa dyngan ☀️❤️👍

En dag att minnas

Det tar ofta lite längre tid att förverkliga tankar & planer, det som i tanken är enkelt och då tid för planering ej finnes… i detta kaos kan känslan av tyngdlöshet uppstå och spontan kreativitet sker i ett inre flow i samspel tillsammans
Efter några få timmars sömn få vara med om lamning resulterade i två bagglamm i gryningen därefter färdigställa marknadsstånd, kolla kycklingar för att sedan ha ynnesten vara med på Dössbergets vårmarknad med mycket sol och glädje

Till minnet av ett lamm . . .

Livet är skört i sin linda där varje hjärtslag är magiskt, livets låga lätt kan blåsas ut och där varje andetag skapar möjlighet för kroppens lungor att syresätta blodet och få kroppen att leva vidare.
Den här helgen har vi levt både med sorg och glädje där det initialt med intensiv hjälp lyckades att väcka liv i lammet Lycke som kom upp på stapplande ben, men trots mycket kärlek tyvärr ej klarade sig och lämnade så jordelivet efter ett dygn.
Systern Lollo med också en tuff start i livet ser glädjande nog ut att klara sig bra.
Tänk så många liv som aldrig får uppleva soluppgången och som ej får ett namn, gäller både djur och människor där vi bara blir ett någon i ett ständigt livsflöde av död och liv där spåren efter det som hänt med tiden suddas ut fast där vissa känslomässigt starka händelser lever vidare och förs vidare till generation efter generation . . .