Till minnet av ett lamm . . .

Livet är skört i sin linda där varje hjärtslag är magiskt, livets låga lätt kan blåsas ut och där varje andetag skapar möjlighet för kroppens lungor att syresätta blodet och få kroppen att leva vidare.
Den här helgen har vi levt både med sorg och glädje där det initialt med intensiv hjälp lyckades att väcka liv i lammet Lycke som kom upp på stapplande ben, men trots mycket kärlek tyvärr ej klarade sig och lämnade så jordelivet efter ett dygn.
Systern Lollo med också en tuff start i livet ser glädjande nog ut att klara sig bra.
Tänk så många liv som aldrig får uppleva soluppgången och som ej får ett namn, gäller både djur och människor där vi bara blir ett någon i ett ständigt livsflöde av död och liv där spåren efter det som hänt med tiden suddas ut fast där vissa känslomässigt starka händelser lever vidare och förs vidare till generation efter generation . . .

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.